Med tanke på mejlets ämne, Retorikexperterna, tolkar vi att hela Elaine Bergqvists senaste mejl främst var ett svar på vårt tidigare öppna brev, och om det inte var det (vi har kanske fått lite hybris av all denna uppmärksamhet) tar vi oss ändå friheten att svara på allt.
Bergqvist inleder med att tacka för att det är roligt att vi gillar retorikföreningsinitiativet. Vi trodde att vi gjorde klart att även om vi anser att syftet kan vara bra är vi ändå relativt övertygade om att metoden är fel, det löser ingenting med skinande medaljer och dunkar i ryggen.
Elaine Bergqvist tyckte vidare att kritisk granskning är bra, men att den bör den ske på en respektfull nivå och med förståelse för sammanhanget, det vill säga att den som framträder i media oftast bara får några minuters tid i rampljuset. Vi har i våra analyser aldrig ifrågasatt valet av ”retorikexperten” att kommentera ett tal, självklart är vi medvetna om att det idag inte finns något val. Det är också därför vi vill få igång denna debatt, för att kunna sprida retorikämnet i all sin glans. Tyvärr kommer det inte hända med alla dessa ”retorikexperter” som envisas med att tala om ”konsten att tala”, möjligen för att de inte kan se resten av retorikämnet. Vi vill poängtera att vår kritik främst riktat sig mot det innehållsmässiga i analyserna, så som i fallen med Christer Hanefalk eller Barbro Fällman där retorik mest bara blir en massa löst tyckande, eller Camilla Eriksson som försöker använda retoriska begrepp men gång på gång misslyckas. På tal om Camilla Eriksson såg vi idag en intressant sak som Elaine Bergqvist skrev på sin blogg under gårdagen.
” […] träffade jag den underbara pr-konsulten Camilla Eriksson igår. […] Hon är väldigt intresserad av retorik och har en jättebra blogg här för er som vill gå lite djupare i den retoriska begreppsapparaten![…]”
Det intressanta här är att Bergqvist med ena handen klappar ”retorikexpert” Eriksson tröstande och/eller uppmuntrande på axeln, samtidigt som hon med den andra handen slipar bödels yxa eftersom Eriksson väl är urtypen av vad Bergqvist skulle kalla en hobbyretoriker. Är det verkligen ett gott handlande från författaren till boken Härskarteknik?
Dessutom kan inte här låta bli att kommentera uttalande om att Camilla Erikssons blogg passar utmärkt för dem som ”vill gå djupare in i den retoriska begreppsapparaten”. Vi ställer oss ytterst tveksamma till att Erikssons blogg är den bästa källan till det citatet antyder, det har väl om inte annat våra analyser med emfas visat. Låt oss istället återigen lyfta fram det som ’akademiska’ retoriktänkare publicerat. Det är också intressant att Elaine Bergqvist i sitt mejl omotiverat avslutar med en länk till vår analys av Paul Ronge. Visserligen kan vi av Bergqvist hemsida förstå att Ronge är en god vän till henne, men att han skulle vara retorikexpert är väl ändå att ta i, den mannen tycker ju att retorik är att blåsa solsken i ansiktet på folk.
Avslutningsvis tycker Elaine Bergqvist att vi ska sluta med vad hon kallar offentliga sågningar eftersom det enligt henne ska vara skadligt för de akademiska retorikernas rykte. Här håller vi inte riktigt med om valet att kalla våra analyser för sågningar. Vi anser exempelvis att det inte är en sågning då vi kräver att en ”retorikexpert” har koll på de mest grundläggande begreppen och teorierna inom ämnet, något som vi tydligt visat att ingen av de vi analyserat hitintills har lyckats med. Dessutom vill vi återigen påpeka att vi måste tillåta all form av kritik, offentlig såväl som den som sker ’sinsemellan’. Se bara på alla andra ämnen och diskurser där den offentliga kritiken ses som en självklar, och välkommen, del.
Vidare fick Elaine Bergqvist också ett svar av professor Lennart Hellspong, och vi vill gärna tacka honom för att han lyfter upp våra två viktigaste punkter. För det första kallar han oss ”retorikexperterna” och här pekar han på någonting som är viktigt för oss. Vi har valt vårt namn ironiskt då vi menar att nästan vem som helst idag kan ikläda sig rollen som retorikexpert. Vi ser inte att en fil. kand- eller fil. mag-examen gör dig till retorikexpert. Självklart är du retorikkonsult, retoriker eller annan valfri yrkestitel, men retorikexperter är i första han våra professorer och sedan möjligen ämnets docenter, lektorer och doktorer. Frågan är egentligen om expert någonsin är ett bra epitet? Ett av våra mål är dock att i alla fall ifrågasätta vem som får (och bör) vara expert i retorik, tre terminers retorikstudier gör ingen till expert, och än mindre är någon retorikexpert i kraft av att vara PR-konsult, skådespelare, eller för att någon bara råkar ha föreläst i retorik under lång tid.
Professor Hellspong påpekar vidare att vi kan uppfattas som opportunistiska eller polemiska i vår kritik, och där hoppas vi att vi har en övervikt mot det senare. För även om vi, precis som professor Hellspong, gärna hade valt dialogen, gör vårt syfte att försöka lyfta denna diskussion även till allmänhetens medvetande att vi valt bort den mer konstruktiva dialogen för polemiken, som ibland kan uppfattas som pajkastning mot person. Anledningen till detta är, om vi får vara cyniska, att media tycker en motsättning är mer spännande att lyfta upp. Vi vill här också påpeka att Bergqvists lösning med en elitistisk förening (som utesluter hennes vänner Camilla Eriksson, Paul Ronge och kanske även Barbro Fällman) också har en polemisk inriktning eftersom dess mål ändå verkar vara att konkurrera ut de så kallade hobbyretorikerna från marknaden. Vi ser dock att vår inriktning ger mer tillbaka till ämnet då vi vill ha igång diskussionen medan Bergqvist bara vill dela ut medaljer och dunkar i ryggen.
/Retorikens maskerade beskyddare
PS. Vi måste erkänna att vi är lite chockade över all denna uppmärksamhet, men att vi framförallt är väldigt glada att den diskussion vi efterfrågat nu faktiskt verkar komma igång.
Jag noterar att vår maskerade retoriksuperhjälte efter nära en månad forfarande har noll (0) followers på Twitter och inte ens har nämnts i den rätt interna debatten kring Elaine Bergqvists initiativ att samla akademiskt skolade retoriker. Att då som i bloggen ovan säga: ”Vi måste erkänna att vi är lite chockade över all denna uppmärksamhet” tyder på en så förtjusande brist på självinsikt att jag blir lätt fnissig (känns stilistiken igen? Så där skriver nämligen vår hjälte).
För att visa empati med vår retorikhjälte skriver jag alltså en kommentar. Den andra han fått sedan starten (och den första var så infantilt devot så jag tror han skrev den själv).
Kan det bristande intresset månne bero på brist på ethos? Vi vet ju inte vem avsändaren är, vilket gör det svårt att värdera budskapet. Att ”retorikens maskerade beskyddare” skriver i Vi-form kan vi avfärda som ledtråd. En enkel textanalys visar att bloggen hela tiden har samma författare. Det finns inga ”retorikexperter” i pluralis. Titta på den yxiga och tröga meningsbyggnaden. Notera mellan- och bindeorden som vår hjälte hela tiden glömmer eller tappar i sina meningar. Hela tiden på samma dyslektiska sätt.
Vi-formen har ju oftast använts av kejsare och presidenter med större egon än intellekt. Så låt oss definiera vår hjälte i singularis.
Jag ser en bitter och avundsjuk akademiker sitta i soffan hemma och förtörnad peka på Bergqvist, Hanefalk, Hägg eller Ronge i TV-rutan: Där skulle JAG ju sitta! Det är JAG som är retorikexperten!
Men här får du en nyhet (vad ska jag kalla dig förresten? Retorik-Zorro? Eller kanske något enkelt svenskt namn som A. Eriksson?): Det är media som kallar oss retorikexperter. Inte vi själva. Den enda självutnämnda ”retorikexperten” här är du.
Jag ber alltid att bli kallad det neutrala ”medierådgivare”, vilket jag lever upp till till 100 procent.
Det är den ena frågan där du hamnat helt fel. Du kan skälla dig hes på Christer, Camilla, Barbro och alla de andra. Det är TV, radio och tidningar du måste få att ändra sig och inse att det är dig de bör ringa, för att det är du som är experten.
Jag är nästan säker (okej då, helt säker) på vem du är och tror inte du skulle klara dig fem minuter i en morgonsoffa.
Men om du mejlar mig och bekräftar vem du är så lovar jag att varje gång media ringer (jag har intervjuer med både SVT och Sveriges Radio nu på måndag) nu inför valet så ska jag hänvisa dem till dig.
Den andra frågan där jag anser att du har helt fel är när du ömmar för retoriken som om den vore något i sig gott och vackert. Jag har samma uppfattning som sofisterna hade gentemot Aristoteles – retoriken är ett verktyg att använda för gott och ont. Hur vackert du än ornerar kniven kommer den fortfarande att både gå att sticka i någons rygg och att skära bröd med. Här är jag ju faktiskt i gott sällskap med andra, akademiskt utbildade retoriker. När du försöker degradera mig till en PR-räv som tror att retorik handlar om att blåsa solsken i ansiktet på folk så är du alltså ute och cyklar.
Jag tycker retoriken borde vara ett basämne i grundskolan, jag anser att den har en oerhört viktig plats i all budskapsformulering, inte minst i krishantering. Men retoriken är ett vapen i händerna på både ”goda” och ”onda”. Fattar du inte det så är du i mina ögon minst av allt någon ”retorikexpert”.
Vad jag förstår så anser du att ingen utan akademisk utbildning ska få uttala sig om retorik i offentliga sammanhang.
Jag är helt autodidakt och har inte ens gymnasieexamen. Inget jag är stolt över, men heller ingenting jag skäms över. Jag har i min bok ”När Janne Josefsson ringer – så klarar du pressen” skrivit ett kapitel om Medieretorik, för massmedias roll i retoriken kunde väl Quintilianus ändå inte förutse, eller hur magistern? Jag försöker alltså – som icke-akademiker till och med utveckla retoriken! Det måste väl vara ett oerhört flagrant, närmast blasfemiskt övertramp?
Jag föreslår att du läser boken så får du ännu mer stoff att gnälla över. Säkert har jag fått någon latinsk fras fel, eller missuppfattat någon metonym.
Jag föreslår också att du slipar din praktiska tillämpning av retoriken om du nu ska lämna din akademiska skyddade verkstad och göra en massmedial karriär.
Att använda invektiv som ”en gammal gubbe med kotlettfrisyr” är enligt min mening som att hantera floretten som charkuteristen använder köttyxan.
Vi måste inleda med att fråga Ronge var beslutet togs att framgång numer mättes i antalet ‘followers’ på Twitter? Har Ronge möjligtvis ett protokoll från det mötet? Sen vill vi också påpeka att du mycket väl vet att vi nämnts en hel del i denna debatt. Något du också erkänner i det mejl du skickade till oss. Sen är det klart att vi aldrig når upp till den enorma publicitet och den mediala framgång som den store Paul Ronge nått, vi böjer våra huvuden i ödmjukhet (framgår vår ironi?)
Du tar ju också upp vår “yxiga och tröga meningsbyggnad” och påpekar påtagligt sarkastiskt att vi har dyslexi. Om fallet är så, att vi har det? Är då detta något fel? Är det verkligen positivt av dig Ronge att smutskasta de som lider av ett funktionshinder? Frågan är ju också om det är så att vår eventuella dyslexi gör att vi omöjligt kan lära oss om retorik? Är dyslexi för dig Paul lika med att vara trög? Var inte detta åsikter som vi gav upp för hyfsat lång tid sedan? Vi ber ödmjukast om ursäkt för att vår (min) förmåga att skriva inte fyller dina krav på fulländad författarförmåga. Men så är vi å andra sidan inte heller några ‘experter’.
Sen undrar vi ju också om det är så att det är du som är ‘trög’ Paul Ronge? Har vi inte gjort klart varför vi är retorikens maskerade beskyddare. För oss är retoriken det viktiga. Du anklagar oss (eller mig) för att vara avundsjuka, men vår maskering gör väl just motsatsen. Vi vill själva inte sitta där, eftersom vi inte anser att vi är värdiga att kallas retorikexperter ännu, men det vi vill göra är att ta tillbaka retoriken från “retorikexperter” som dig själv och istället överlåta den till de som har förtjänat titeln, förslagsvis genom att vara professor, docent eller åtminstone doktor i ämnet.
Vi undrar också hur det kommer sig att du vet ‘vem’ vi (eller jag) är? Och varför denna ‘vem’ måste vara en man? Kan inte kvinnor framföra åsikter av denna sort? Eller har du lika förlegade åsikter om kvinnor som du har om dyslexi? Men eftersom du nu är så säker på vem som står bakom denna blogg är du varmt välkommen att avslöja din gissning. Antingen i en kommentar här på bloggen eller i ett mejl. Vi lovar att berätta om du prickar rätt.
Anledningen till att du anser att ‘vi’ är ett ‘jag’ är för att du anser att det är samma person som skriver allt. Din ‘textanalys’ ska tyda på att det är så, men bara för att reslutat är lika med 1 författare, ‘betyder det nödvändigtvis att det måste vara 1 person som bedömmer vad som ska skrivas eller kan det vara så att det finns personer som redigerar det som person 1 skrivit? Kan inte du uppfattning om tröghet och yxighet bero på för många kockar?
Sen ger du dig ut på djupt vatten Paul lille. Att säga att Sofisterna bara såg retoriken som ett vapen är bara ett bevis på hur lite du faktiskt förstått. Dels är det att köpa Platon rakt av (tyvärr vet vi att vinnarna skriver historien. Och är det inte dags att våga lämna Platon vilandes i sin grav lite mer. Det finns så många fler att återkoppla till.) men framförallt är det att dra förhastade slutsatser angående Sofisternas kritik mot Aristoteles platonska influenser. Att se sofisternas kritik mot Aristoteles, Platon och andra, för att de satte för stor tilltro till en epistemisk kunskap ska inte ses som om de hänger sig åt hämningslös relativism, utan bara en kritik mot de som tror att det finns en utifrån given sanning. Dessutom finns det ett problem med din argumentation eftersom den grundar sig på myten om att det goda och det onda är någonting deterministiskt. Eftersom vi idag vet bättre än att se på godhet och ondska på detta sätt faller hela din kniv- och vapenmetafor.
Avslutningsvis måste vi ju också kommentera din enorma hybris. Att tro att ett kapitel i en populärvetenskaplig bok om medier är ett tillskott till retorisk teori bara för att du väljer att kalla det “Medieretorik” är bara skrattretande. Media har sedan retorikämnets uppsving under förra århundradet varit en av de mest undersökta diskurserna, framförallt i USA. Årets nordiska retorikkonferens har temat medier och offentlighet. Du har därmed givit dig in på ett område där forskningen är långt framgången.
/Retorikens maskerade beskyddare
PS. Vi måste ju också fråga om den store Paul Ronge inte har mål i mun och kan säga stopp när journalisterna kallar dig retorikexpert? Är det så svårt att säga: “Kalla mig hellre medierådgivare”, som du påstår att du vill bli kallad. Du verkar ju ändå vara en person som berömmer dig själv med att ha talets gåva. Det är lite sandlådenivå att skylla på någon annan. “Det är inte mitt fel, de kallar mig retorikexpert.”
Jag är ledsen att döda debatten, men är det inte lite sandlådenivå från båda håll här?
jisses vilken hetsjakt ni ”retorikexperter” bedriver på alla och envar.. Jag antar att epitetet expert är självutnämnt.